Idyll...

Det är fascinerande vad mycket och lite en bild säger. För ett tag sedan bestämde jag mig för att främst fokusera på det som var bra (och det finns det mycket), framförallt på Instagram. Det var efter att jag lite för ofta önskat att jag hade ett likadant liv som en tjej jag följer - trots att det livet inte skulle passa mig, och att det förstås är så mycket mer än bara de fina bilderna.

Jag är så oerhört tacksam för mitt eget liv, men var lite dålig på att se det just då, så jag bestämde mig för att börja fokusera om och skapa en Instagram-feed som skulle inspirera mig själv. Visst, vill man se surt på det så blir det ju samma sak som att vilja visa upp ett perfekt drömliv, men i mitt fall främst för att själv minnas hur tacksam jag är. För övrigt orkar jag ändå aldrig ta perfekta bilder och jag har ju inga tusentals följare (och hälften av bilderna är nog bara roliga för mig själv), så jag kan göra som jag vill.

Men, åter till idag, en perfekt vårkväll.

När vi kom hem satt jag och A på trappan och läste i solen, sedan fyllde vi jord i några utekrukor och tittade vi på blåsipporna i skogsbrynet innan vi gick och gungade. Vi tog en tur ned till sjön där hon ropade efter "ankorna" (kanadagässen) och utropade ett stort "Oj!" när de lättade och flög iväg över sjön. Vi hann vinka till ambulanshelikoptern två gånger och sedan åt vi middag i uterummet i sista kvällssolen. Inte dumt.

Det mindre idylliska var min felbedömning av en bajsblöja, följt av att komma in i badrummet och hitta inälvorna och huvudet av en stor sork/annat djur på mattan (det blev inte bättre av att Tindra var jättenöjd över att hitta den igen och åt upp huvudet med ordentliga kras. Katter!), eller ett och annat sammanbrott för att A var både trött och hängig.

Men, det är små bekymmer i det stora hela. Nu är det vår!