Tillbaka

Tillbaka i Skandinavien upptäckte vi att hösten kommit på riktigt. På dessa två veckor har allt hunnit bli gult och rött - och kallt.

Hösten är vacker, men för varje år får jag mer och mer svårt att se sommaren försvinna och veta att det är så långt till nästa.

På vägen hem från Oslo igår stannade vi hos Ds föräldrar för kvällsmat och A var väldigt nöjd över att träffa farmor och farfar. Båda barnen har varit helt fantastiska som resesällskap, bortsett från lite trötthetsilska har det fungerat klockrent. Stor lycka, hoppas det håller i sig!

I övrigt var det skönt att komma hem till ety färdigt hus där allt finns. Jag funderade lite på vad som gör att huset blir ett hem och jag tror att det som är kritiskt där nere är de sista tapeterna, fungerande värmesystem och lite mer prylar (så att man känner att man har det mesta... nu senast saknade vi tex snöre och bläckpenna, det händer ju aldrig här). Och så förstås att vara där och skapa både minnen och vardag.

Sista badet

Idag var sista hela dagen här och förmiddagen gick till att plocka undan skräp och annat.

Det var en kylig morgon men blev varmare så fort solen började värma och efter lunch bestämde vi oss för att klämma in en strandutflykt, mest för att A skulle få bada igen. Vi har redan nu insett att det skiljer en del i temperatur mellan här och stranden (det visste vi ju innan vi köpte huset förstås, men vi ville båda hellre ha ett hus än en lägenhet och hus med utsikt på stranden till Medelhavet = över budget) så även om det var lite kyla i luften här var det molnfritt och varmt där nere.

För första gången körde jag dessutom rätt på utan karta/gps. Jag skall skriva ett eget inlägg om vägarna här så småningom, men i alla fall...

Have bjöd på precis lagom stora vågor, vi hittade en strand med mer grus än sten som var lättare att gå på och vår lilla fisk var jättenöjd. Så även jag som tog mig ett par simtag.

Nästa gång vi är här är det nog för kallt, så det blir nog till sommaren som vi badar i havet igen.

Nice

Idag struntade vi i allt vad fix och renovering hette och gjorde en utflykt till Nice. Jag tror på att inte slita ut sig helt mentalt när man ska göra något och eftersom renoverandet nu bara kändes trist var det dags att göra något annat.

Det känns lite grand som att vi kört vår egen extreme home makeover senaste veckorna, och eftersom det är jag som är "snickaren" i familjen är det jag som tapetserat och målat mest (medan D gjort andra, lika viktiga, saker). Till skillnad från TV-programmet har vi dock ingen jättetight deadline utan det kan få ta lite tid. Resten av målningen får alltså antagligen vänta till nästa gång.

Nice var precis lika vackert som alltid. Havet med dess skiftningar och ljuset på just den stranden upphör aldrig att fascinera mig.

Vi åt lunch på paninistället jag besökt sedan jag var i Nice första gången för över tjugo år sedan (en vegetal och en Orangina), tittade på lekfontänen, köpte örhängen, fick gråten i halsen vid minnesmärket för offren från nationaldagen, hängde i den jättefina lekparken där alla klätterställningar ser ut att vara snidade för hand, och doppade fötterna i havet (A hade gärna doppat mer än så, men jag lyckades hindra henne).

Sen åkte vi hem och gjorde galettes.

En bra dag och jag gav mig själv en klapp på axeln för att ha kört bilen genom bilköerna vid strandpromenaden utan att bli nervös.

Squ... Pumpafest!

Vi skulle åka på pumpafest idag tänkte vi, men när vi väl hittat en parkering upptäckte vi att A somnat i baksätet. Alla föräldrar vet att man inte väcker en svårsövd tvåochetthalvtåring om det inte är väldigt viktigt, så vi gav upp planerna. Får ha fest med denna pumpa från stormarknaden istället.

Kuriosa: jag tänkte fel när jag såg reklamskyltarna första gången och fick för mig att det var squash-fest. Såg mycket fram emot att få reda på hur man firar squashen, för även om den ju är god är den ju otroligt intetsägande.

Antibes

En tur till Antibes hann vi också och A slängde av sig kläderna fortare än kvickt när det fanns chans att bada.

Själv tappade jag andan av att doppa fötterna.

All work and no play

Det blev en ofrivillig bloggpaus när jag väl var på benen igen (det tog cirka 1,5 dygn) för då var det raka vägen tillbaka till jobbandet.
Riktiga före- och efterbilder får komma senare, men sedan dess har vi i alla fall gjort klart barnrummet och till och med fått upp gardiner. Det som är kvar är tavlor och dekorationer, samt lite annan förvaring för kläderna, men det sistnämnda får bli när det blir. A var dock väldigt glad över sitt rum och verkar trivas lite bättre sedan hon fick det så jag känner att det var rätt beslut att prioritera det. Hon har dessutom själv valt att sova där varje natt sedan det blev klart. Det ligger tvärs över korridoren från vårt rum, men jag är imponerad för jag tycker det är modigt.

Vi (jag) har även gjort klart kontoret, för näst efter A var det maken som verkligen behövde få en vrå som var färdig. Att leva i röra funkar inte för honom. Jag använde en intressant produkt som var en kombination av färg och spackel. Blev bra men helt annan färg än på förpackningen. Jag ville ha beige men det är grått och den grå soffan liksom försvinner. Inte bra.

Sist, men absolut inte minst, har jag/vi tacklar vardagsrummet domän klädd med sjögrästapet. Inte roligt alls, värre nitlott när man renoverar själv finns nog inte. Vi kör "snabbvarianten" nu och målar bara över den, men även det har tagit lång tid och det är svårt att få det bra. Nu har vi dock nästan gett upp och gäster som kommenterar våra flammiga väggar kommer ges en målarroller.

Imorgon ska vi äntligen ta upp möblerna till vardags/stora rummet. Ungefär en vecka senare än jag trodde, men så är det ibland.

Nere för räkning

Den här natten kvalar lätt in som en av de ondaste i mitt liv. Det är bara ett fåtal gånger jag haft sådana magsmärtor innan (varav en var värkarna innanA föddes). Helt fruktansvärt, på nivån skrika högt av smärta.

Skulle varit väldigt orolig om inte D haft det innan, men tex blindtarmsbesvär och liknande smittar ju inte. Har ingen aning om vad det var, men det börjar bli bättre. Någon större insats blir det dock inte idag.

Den enda som verkar nöjd är J som får sällskap i sängen hela dagen.

Bra dagar...

...och mindre bra.

Imorse däckade D i någon form av magont/feber/okänd åkomma, vilket gjorde att han spenderade dagen i sängen. J höll honom sällskap och verkade nöjd med det, men A tyckte förstås det var ruskigt tråkigt och inte blev det bättre av att jag behövde tapetsera (barnrummet, för det behöver bli klart så att A har någonstans att dra sig undan) och att hon själv sovit dåligt.

En dag med lite för mycket gnäll alltså, och i skrivande stund har både jag och A ont i magen så morgondagen kan bli ett riktigt elände. Fast vi hoppas på motsatsen.

Vem är det där?

Ni vet när man ser foton på sig själv och undrar vem den mulliga personen är?

Ungefär där är jag nu, och Frankrike hjälper inte.

Missförstå mig inte, jag oroar mig inte så mycket för min vikt, jag vet att jag nyss varit gravid och jag har till stor del växt ifrån hela vikt-hetsen. Jag inser dock att jag har en annan bild av mig själv i huvudet är jag ser ut i verkligheten och att det inte kommer att hjälpa mig att komma i form att unna mig extra baguette, croissanter, pain au chocolat, pizza eller något annat liknande.

Det är inte semester den här gången och att lägga sig till med sådana vanor kommer straffa sig.

Imorgon blir det alltså paus från godsakerna.

Cagnes sur mer

I torsdags kväll mötte vi upp två goda vänner som just nu bor i Cagnes-sur-mer, eller närmare bestämt Haute de Cagnes som är ett berg/kulle med medeltidshus och ett slott på toppen.

Det är K's mamma som har ett hus där och för flera år sedan hade vi turen att få hyra det. Vi hade aldrig bott utanför Nice förr och var helt vilse när vi klev av tåget (den gången åkte vi tåg från Paris). Vi tog en taxi som knappt kom fram och kostade skjortan för att vi trodde att det var längre än det var.

Mest av allt minns jag dock att jag lämnat min systemkamera hemma eftersom jag haft med den till Nice året innan och knappt fotat alls. Det verkade därför onödigt att släpa med den, ett beslut jag hann ångra många gånger: Haute de Cagnes är nämligen så fånigt vackert att det känns som att stå mitt i ett vykort med bra motiv åt alla håll.

Hursomhelst, den resan upptäckte vi också en ny favorit på rivieran - restaurangen Jimmy's som ligger på toppen och har jättegoda pizzor. Det är ett måste varje gång vi är här nere, och det var där vi träffade K och M i torsdags.

Vi missade deras bröllop (som också var där) eftersom lilla Julie föddes bara två veckor tidigare och jag vågade och ville inte utsätta henne för risken med flygresa när hon var så liten. Så typiskt att det krockade och så tråkigt att missa, trots världens bästa anledning.

Det blev en trevlig kväll med prat om vad som hänt sedan sist, affärsplaner, atlantseglingar, hus, framtid och mycket mer. Väldigt trevligt!

A timade dessutom sovstunden precis innan så hon var på jättebra humör och var dessutom mycket nöjd med den lilla lekparken och lilla J verkade trivas bra.

Jag har en säng! Jag har ett sovrum!

Saker tar alltid mer tid än man tror. Igår kväll uppskattade jag att det var ungefär en timmes jobb att göra färdigt sovrummet. Maken tyckte dock att det var bättre att vänta till idag och det var klokt för det tog nog minst fyra timmar.

Jag är inte vidare stolt över tapetseringen i det här rummet - det blev lite för mycket fel, skarvar som syns, kanter som inte sitter fast och hål för eluttag som är alldeles för stora. Inte bra, så jag får nog göra om det så småningom, men det är ändå tusen gånger bättre än matt-tapeten som satt här innan.

Vi har även fått ben på sängarna. Jag har en äldre säng så min är lägre än makens och har därtill ett annat fäste för benen, men genom att slakta en EUR-pall och skarva lite fick vi till det.

Därtill har vi även fått upp garderober och jag förstår inte hur jag kan ha så absurt mycket kläder, men mer om det någon annan gång.

Det enda som behöver fixas nu (i det här rummet) är lite svagare glödlampor till sänglamporna, för de är just nu starka nog att lysa upp en halv gårdsplan.

Lycka

Inatt sov jag i en säng. (Eller i alla fall en resårmadrass på golvet, för benen passar inte.) Vilken lycka!

Idag fortsätter fixandet med fokus på att tapetsera sovrummet. Det verkar bli en utmaning för det har tidigare varit klätt med något mellanting mellan tapet och heltäckningsmatta och det går inte att få ned helt och hållet, så vi får se hur det blir.

Läste också att det fortfarande är relativt varmt i havet, så kanske vi får ge oss dit också.

Ils sont arrives!

Vi är framme!

När mammahjärtat blöder

Idag var lilla J snuvig och inte helt frisk (en present från storasyster, utan tvekan) och ville helst sova.

Tyvärr var det även dags för storstädning idag - vi har ju en husvakt som ska bo här medan vi är borta, och då behöver det vara lite rent och snyggt. Att städa med en tvååring är inte det lättaste, så jag hade kört ut både maken och A.

Gissa dock hur ont det gör i mammahjärtat när man helst bara vill mysa med en lite krasslig bebis, men måste lägga henne i sängen för att hinna städa. Inte roligt.

Jag vet förstås att hon inte far illa av det (då skulle jag förstås struntat i städningen), men ändå... Och naturligtvis kunde jag ha struntat i städningen, men den här gången var det ju lite viktigt.

Någon timmes mys fick vi i alla fall sedan.

Väskor

Vi flyger Norwegian. Trots deras extraavgifter var de betydligt billigare än Lufthansa som vi brukar välja. Norwegian har även fördelen att man kan köpa till mer bagage för en ganska rimlig slant.

Dessvärre visar det sig dock att de har specialregler, så till skillnad från andra flygbolag som slår ihop vikten för hela sällskapet och inte bryr sig nämnvärt om hur den är fördelad, kräver Norwegian att varje väska är max tjugo kilo. Det betyder att vi behöver ha fyra väskor med oss och det blir nog en utmaning att få in i bilen när vi kommer fram. Så otroligt onödigt!

Hursomhelst tror jag att jag fått ihop fördelningen nu. Vis av tidigare erfarenheter har jag packat lite av våra (och framförallt barnens) kläder i alla väskor. Det som tar mest plats är annars lite basutrustning, så som några kastruller, lite bestick, ett täcke och ett par kuddar.

Vi kommer ju nämligen till ett helt tomt hus. Om allt går riktigt väl kommer våra möbler och allt annat dagen efter, men säker kan man inte vara. Planen är trots det att åka dit, kolla läget och bedöma om det går att bo där första natten, köpa en luftmadrass och hoppas att pallarna kommer när de skall. Vi får se om det går... Krisar det får det bli hotell första natten.

Plötsligt händer det

Vi har sovit rätt uselt senaste nätterna. Lite för mycket stress och uteblivna rutiner har gjort att sömnen - som ju redan varit rätt störd pga amningen - varit alldeles för kort.

Igår var jag så trött att jag vaknade med huvudvärk, och det händer aldrig.

Idag lyckades jag dock med konststycket att få oss alla tre att sova eftermiddagslur samtidigt. Det kändes ungefär som en lottovinst... om det inte vore för att jag nu plötsligt inte kan sova mer.

Fulla lass

Det har varit några slitsamma dagar. Vi har handlat och packat allt till huset och naturligtvis tog det mycket längre tid och blev mycket mer än vi räknat med. Den där vändan till IKEA blev fyra vändor, de tre pallen blev sju, de sexton flyttkartongerna blev tjugo och den där timmen att packa blev fyra.

Lite extra utmaningar måste man ju också ha, och i vårt fall bestod de främst i en barnvagn (att ratta både IKEA-vagnar och barnvagn var en sport i sig), en bebis (inget problem i sig, hon var jätteduktig, men man sover ju inte tio timmar ostört direkt), en stukning i handen för D så att han inte kunde bära alls under två dagar, en rätt liten lagerlokal och en dörr som är knappa två meter medan pallarna fick vara en och tjugo.

Vi löste det dock, men otroligt uppskattad hjälp från mina föräldrar och lite trixande och fixande. I stort sett allt kom med, och bilen rullade in exakt 11.01 (efter att de lovat att 11 var det tidigaste de skulle komma, och vi hoppades på att det skulle betyda efter lunch). Vi plastade pallar som galna, en kille från firman bredvid hjälpte oss genom att köra dem på sin truck (varken vi eller bilen hade någon truck), och chauffören lastade på. Det gick!

Igår och idag har jag därför varit så trött att det känts som att jag kunnat somna stående, men jag är så glad att de är på väg. Glad - och lite nervös. Varken DHL eller fransmännen rent generellt har den bästa track recorden i min bok så jag kommer inte att pusta ut innan alla saker står där på gårdsplanen.

Scary.

Passutmaningen

Eftersom vi skall åka snart måste J ha ett pass och jag är fortfarande lite förvånad över att vi kommit ihåg det. Idag fick vi sms att det var färdigt, så inte nog med att vi kom ihåg det, vi kom ihåg det i tid! Det känns annars som att rätt mycket går på rutin eller på känn just nu, så det hade varit fullt möjligt att glömma bort helt. Om det beror på att det är mindre dramatiskt med andra barnet eller på att mitt huvud nu är fullt av att-handla-listor får vara osagt.

Det var två stora utmaningar med pass-skaffandet:

Det första var att bestämma namnen. Jag hade namn jag ville ha, men de låter inte helt naturliga ihop (de får inte den där spontant naturliga rytmen som vissa har) och vi funderade mycket på hur vi skulle göra. Till sist fick det bli dem i alla fall, eftersom vi var tvungna att få in anmälan i tid för att kunna beställa pass.

Den andra stora utmaningen var att fotografera. Polisens kamera tar nämligen ingen hänsyn till att objektet inte kan hålla upp huvudet själv, och objektet själv ville bara sova (efter att ha vägrat hela förmiddagen) och inte alls öppna ögonen som det krävdes. Mitt i allt blev även A rädd och jätteledsen så hon började gråts helt hysteriskt. Kände mig verkligen som mitt i en sån där filmscen om en småbarnsfamilj.

Till sist fick vi iaf ett ganska godkänt kort. Nu hoppas vi bara att gränsvakterna håller med.

PS. På en lite allvarligare ton: tänk vad lyckliga vi är att detta är de enda utmaningar vi har när det gäller pass. Det är värt att vars tacksam för.

Fullt upp

För lite mer än en månad sedan skrev vi på kontraktet för vårt sommarhus. Och inte vilket sommarhus som helst, utan ett hus i södra Frankrike. Det är en dröm jag haft sedan jag var femton och det är helt fantastiskt att nu få chansen att bo där (även om planen inte är att flytta).

Ett tomt hus kräver dock möbler och de senaste veckorna har gått åt till att fundera och planera. Mycket av grovjobbet gjorde jag redan i våras då jag låg däckad av graviditetskrämpor, men nu skall planerna förvandlas till en riktig inköpslista och det är lättare sagt än gjort.

Igår åkte jag och småtjejerna till IKEA för att reka igen, vilket gick över förväntan. Nu skall det bara bestämmas, köpas och packas. Det finns nämligen inget IKEA-varuhus särskilt nära och det visar sig att priserna skiljer sig mellan länderna så vi har bestämt oss för att skicks ned en hel del istället. Konstigt nog verkar det bli billigare (och jag som har dåliga erfarenheter av IKEA i Frankrike tycker det är bra just för den sakens skull).

Med det sagt är det ett stort pussel för att få rätt saker både måttmässigt och budgetmässigt.

Föräldraledig

Det är, precis som alla säger, stor skillnad mellan första och andra barnet. Visserligen beror det lite på att J sover mer och längre än A gjorde, men också på att man (jag) har mer koll och är mindre nervös. Att vakna på natten var heller inte samma chock den här gången, då A inte heller sover hela nätter och vanan att gå upp redan finns där.

Nackdelen kommer dock sådana här dagar när A inte riktigt sovit nog dagen innan eller under natten, och man själv är ganska trött, trots allt och inte riktigt orkar vara en entusiastisk lekkamrat. Det var många sammanbrott för precis ingenting imorse.

I det läget är jag så otroligt glad att ha mina föräldrar nära så att vi kan fly dit när vi all är lite trötta och få lite avlastning. Det gör så mycket för oss alla att A kan få busa med någon och jag kan få ta det lite lugnt i soffan.

Att de har en stor sandhög på gården skadar förstås inte heller. Det var en mycket sandig tjej som somnade i bilen sedan.

Brygghäng

Vi bor så nära vattnet men jag är jättedålig på att gå dit ned, trots att det är så avkopplande. Idag gick vi iaf dit, och upptäckte att vattnet inte var så kallt som jag trodde (fast något bad blev det inte).

Skall skriva mer om det, men är verkligen mer avslappnad nu med andra barnet än när A föddes. Henne vågade jag knappt ta med pga oro (för solen, eller att hon skulle ramla i fast hon inte kunde vända sig, eller något annat sådant). J låg bara bra på sin filt och vid 2,5 veckors ålder kommer hon inte plötsligt börja rulla runt.

Katten däremot känns som hon utmanar ödet, men det är ju hennes val.

Nätverk

Idag var jag och J på en "karriärnätverksträff" för föräldralediga. Helt okej grej, även om jag ofta tycker att sån här träffar skulle behöva lite mer koordinerat nätverkande. Det är nog enda gången jag förespråkar grupparbete, men jag tycker sällan det blir helt bra när det bara är allmänt mingel efter. Tror det kunde göras bättre.

Jag och J blev dessutom intervjuade på TVn och jag ser - milt sagt - förskräcklig ut. Borde tänkt på att sätta om hästsvansen och ta en titt i spegeln innan. J bara sov och såg nog så nöjd ut.

Hönsflytt

Idag fick hönsen flytta tillbaka hem. De var ju bara på lån över sommaren och idag åkte vi tillbaka med dem till ägarna.

Det är lite vemodigt. Vi hade nog kunnat behålla dem ett tag till, men det har varit så dumt sista månaden för tuppen blev så grinig av sig att man drog sig för att gå ut när han var där. Vi borde ha bytt ut honom, men trodde inte det var värt det när det var så kort tid kvar... men det hade det nog varit.

Annars, dvs framförallt i början, var det väldigt mysigt med höns och det är tomt nu när de inte är kvar. Så jättemycket ägg fick vi inte, de värpte nog ungefär fyra per dag men om de var ute la de dem på ställen vi inte kommer åt - som under uthuset.

De var riktiga personligheter allihop och jag kommer sakna dem (om än inte tuppen). Jag tror att de får det bra nu med, men det är klart - det blir väl inte som att ha hela gårdsplanen för sig själva här.

Epilepsi

Idag fick Alice ett anfall som troligtvis är någon form av epilepsi och det är så hemskt att se.

Hon har haft det en gång tidigare, vad vi vet, för ett par år sedan och det yttrar sig genom att hon börjar fräsa, skaka och verkar få kramp. Eftersom hon inte ser något måste det ju vara extra hemskt för henne.

Tack och lov var hon helt normal efter, när hon lugnat sig, men det gör mig orolig. Älskar denna katt så mycket.

Tid

Tiden går fort, imorgon fyller denna söta två veckor.

Jag måste säga att det faktiskt är sant det alla säger - det är STOR skillnad att få barn nummer två. Kanske har jag även haft tur i att J sover mer (eller iaf längre) än vad A gjorde, men framförallt är man väl själv lugnare. Det är inte så stort projekt att ta med lillan när jag ska någonstans, tvärtom är det ju bara skönt att hon inte springet iväg någonstans som en 2,5-åring gärna gör.

Det är dessutom lite lättare att sova när hon sover än det var när A var liten eftersom det inte känns lika oroligt.

Däremot tar det förstås mer tid, och någon direkt egentid på kvällen är bara att glömma. Men, det blir ju bättre tids nog... och sen kommer man sakna den här tiden.

Lika som bär

Inte världens mest smickrande vinkel kanske men var bara tvungen att visa hur lika dessa två tjejerna är/var.

Det skall bli spännande att se hur det blir när Julie växer. Ami var otroligt lik sin pappa ganska länge, men det känns som att Julie (bilden med randig duk i bakgrunden) har lite andra ögon, så vi får se.