Nice

Idag struntade vi i allt vad fix och renovering hette och gjorde en utflykt till Nice. Jag tror på att inte slita ut sig helt mentalt när man ska göra något och eftersom renoverandet nu bara kändes trist var det dags att göra något annat.

Det känns lite grand som att vi kört vår egen extreme home makeover senaste veckorna, och eftersom det är jag som är "snickaren" i familjen är det jag som tapetserat och målat mest (medan D gjort andra, lika viktiga, saker). Till skillnad från TV-programmet har vi dock ingen jättetight deadline utan det kan få ta lite tid. Resten av målningen får alltså antagligen vänta till nästa gång.

Nice var precis lika vackert som alltid. Havet med dess skiftningar och ljuset på just den stranden upphör aldrig att fascinera mig.

Vi åt lunch på paninistället jag besökt sedan jag var i Nice första gången för över tjugo år sedan (en vegetal och en Orangina), tittade på lekfontänen, köpte örhängen, fick gråten i halsen vid minnesmärket för offren från nationaldagen, hängde i den jättefina lekparken där alla klätterställningar ser ut att vara snidade för hand, och doppade fötterna i havet (A hade gärna doppat mer än så, men jag lyckades hindra henne).

Sen åkte vi hem och gjorde galettes.

En bra dag och jag gav mig själv en klapp på axeln för att ha kört bilen genom bilköerna vid strandpromenaden utan att bli nervös.