Tillbaka

Tillbaka i Skandinavien upptäckte vi att hösten kommit på riktigt. På dessa två veckor har allt hunnit bli gult och rött - och kallt.

Hösten är vacker, men för varje år får jag mer och mer svårt att se sommaren försvinna och veta att det är så långt till nästa.

På vägen hem från Oslo igår stannade vi hos Ds föräldrar för kvällsmat och A var väldigt nöjd över att träffa farmor och farfar. Båda barnen har varit helt fantastiska som resesällskap, bortsett från lite trötthetsilska har det fungerat klockrent. Stor lycka, hoppas det håller i sig!

I övrigt var det skönt att komma hem till ety färdigt hus där allt finns. Jag funderade lite på vad som gör att huset blir ett hem och jag tror att det som är kritiskt där nere är de sista tapeterna, fungerande värmesystem och lite mer prylar (så att man känner att man har det mesta... nu senast saknade vi tex snöre och bläckpenna, det händer ju aldrig här). Och så förstås att vara där och skapa både minnen och vardag.