Fulla lass

Det har varit några slitsamma dagar. Vi har handlat och packat allt till huset och naturligtvis tog det mycket längre tid och blev mycket mer än vi räknat med. Den där vändan till IKEA blev fyra vändor, de tre pallen blev sju, de sexton flyttkartongerna blev tjugo och den där timmen att packa blev fyra.

Lite extra utmaningar måste man ju också ha, och i vårt fall bestod de främst i en barnvagn (att ratta både IKEA-vagnar och barnvagn var en sport i sig), en bebis (inget problem i sig, hon var jätteduktig, men man sover ju inte tio timmar ostört direkt), en stukning i handen för D så att han inte kunde bära alls under två dagar, en rätt liten lagerlokal och en dörr som är knappa två meter medan pallarna fick vara en och tjugo.

Vi löste det dock, men otroligt uppskattad hjälp från mina föräldrar och lite trixande och fixande. I stort sett allt kom med, och bilen rullade in exakt 11.01 (efter att de lovat att 11 var det tidigaste de skulle komma, och vi hoppades på att det skulle betyda efter lunch). Vi plastade pallar som galna, en kille från firman bredvid hjälpte oss genom att köra dem på sin truck (varken vi eller bilen hade någon truck), och chauffören lastade på. Det gick!

Igår och idag har jag därför varit så trött att det känts som att jag kunnat somna stående, men jag är så glad att de är på väg. Glad - och lite nervös. Varken DHL eller fransmännen rent generellt har den bästa track recorden i min bok så jag kommer inte att pusta ut innan alla saker står där på gårdsplanen.

Scary.